6406 10 10: Överdelar och delar till överdelar, andra än styvnader: av läder

Allmänna anmärkningar

1. Beträffande definitionen av ”yttersula” och ”överdelar” hänvisas till de förklarande anmärkningarna till HS, kapitel 64, allmänna anvisningar, C och D.

Dessutom ska följande gälla för ”överdelar” som består av minst två olika material (anmärkning 4 a och kompletterande anmärkning 1 till kapitel 64):

a) ”Överdelen” är den del av ett skodon som täcker sidorna och ovansidan av foten och ibland även benet. Den går ner till sulan och är fäst i denna. Den kan också gå in i sulan.

Överdelens material utgörs av de material vars ytor är helt eller delvis synliga på utsidan av skodonets ovansida. Därför är fodret inte en överdel. Överdelens material är fästade i varandra.

När den totala ytan av de material som utgör överdelen ska beräknas, och efter borttagande av tillbehör och förstärkningar, ska inte den yta räknas med, som ligger under överlappande delar när materialen sytts eller limmats ihop.

I detta exempel är A = lädermaterial, B = textilmaterial, C = den del av textilmaterialet B som ligger under det överlappande lädermaterialet A. Textilmaterialet i del C ska inte tas med vid beräkningen av den totala ytan av material som utgör överdelen.

Inte heller fästanordningarna, t.ex. snören eller kardborrband, ska beaktas (se förklarande anmärkningar till HS, kapitel 64, allmänna anvisningar, punkt D, sista stycket).

b) ”Fodret” kan bestå av vilket material som helst. Det kan bestå av ett eller flera material. Fodret är i kontakt med foten och fungerar som stoppning eller skydd eller enbart som dekoration. Med undantag av stoppningen t.ex. runt ankeln, sitter fodret inte på den yttre delen av skodonets yta.

c) ”Tillbehör” och ”förstärkningar” definieras i anmärkning 4 a och i kompletterande anmärkning 1, båda till kapitel 64, samt i förklarande anmärkningarna till HS-nomenklaturen, kapitel 64, allmänna anvisningar, punkt D, sista stycket.

Tillbehör fungerar oftast som dekoration och förstärkningar som skydd eller förstärkning. Eftersom förstärkningar är yttre tillägg till överdelen med syfte att förstärka, fästs de på yttersidan av överdelen och inte enbart i fodret. En bit foder får emellertid finnas under förstärkningen på villkor att dess förstärkande funktion inte försämras genom detta. Förutom att förstärkningar eller tillbehör fästs på överdelen, får de också fästas på eller gå ner i sulan. Ett material anses inte vara ett tillbehör eller en förstärkning utan en del av överdelen om de underliggande materialen inte är sammanfogade på ett hållbart sätt (sydda sömmar är ett exempel på en hållbar sammanfogningsmetod).

”Liknande detaljer” enligt anmärkning 4 a till kapitel 64 kan också vara t.ex. logotyper eller tåhättor.

Vid bedömning av materialet i ”överdelen” ska ingen hänsyn tas till plös (innerplös) som är delvis eller helt täckt.

Se skissen nedan där den streckade linjen markerar innerplösen.

Skisserna och texten nedan ger exempel på hur man fastställer vilket material ”överdelen” består av:

Skon på skissen är av läder och textil. För att fastställa vilket material överdelen, enligt betydelsen i kapitel 64, är tillverkad av och utesluta ”tillbehör” och ”förstärkningar”, görs följande överväganden:

1 och 2. När tåhättan (1) och tåkappan (2) av läder avlägsnas syns undertill textilmaterial, (som inte är foder). På grund av att läderpartierna (1 och 2) fungerar som skydd kan de betraktas som förstärkningar. Eftersom textilmaterialet under läderbitarna (1 och 2) delvis är synligt på utsidan ska textilmaterialet betraktas som en del av överdelen.

3. När läderpartiet (3) avlägsnas syns en underliggande bit textil (markerad med A på skissen) och en underliggande bit foder. Eftersom textilbiten inte täcker hela parti 3 och eftersom fodret inte anses utgöra en överdel, samt eftersom det huvudsakligen är foder under lädret, anses läderpartiet inte förstärka något material i överdelen och ska därför anses utgöra en del av överdelen.

4. Detta läderparti (4) har sytts på ett textilparti och överlappar också (A) läderparti 3. Eftersom textilmaterialet under parti 4 är delvis synligt och läderparti 3 under överlappningen (A) är delvis synligt, samt eftersom läderparti 4 förstärker sidan av överdelen, ska parti 4 betraktas som en förstärkning. Läderparti 3 och textilmaterialet under parti 4 – med undantag av textilmaterialet under parti 3 – ska betraktas som delar av överdelen.

5. När läderparti 5 avlägsnas syns undertill delvis textilmaterial. Eftersom läderparti 5 förstärker den övre delen av hälen och eftersom det finns delvis synligt textilmaterial under det, ska lädret betraktas som en förstärkning.

6. När bakkappan av läder (6) avlägsnas syns fodermaterial och delvis synligt textilmaterial. Eftersom textilmaterialet inte går hela vägen under lädret förstärker bakkappan av läder (6) inte ett material i överdelen, vilket gör att bakkappan ska betraktas som en del av överdelen (och inte som en förstärkning).

7. När detta läderparti (7) avlägsnas syns undertill delvis textilmaterial. Eftersom läderparti 7 förstärker sidan av överdelen, ska lädret betraktas som en förstärkning.

8. När logotypen av läder (8) avlägsnas syns undertill delvis textilmaterial. På grund av detta och eftersom logotypen är ett tillbehör enligt anmärkning 4 a till kapitel 64, ska detta inte betraktas som en del av överdelen.

När de läderpartier som har konstaterats utgöra delar av överdelen jämförs med de textilpartier som också är delar av denna, finner man att textilmaterialet dominerar (70 % textilmaterial). Skon kommer därför att klassificeras som skodon med överdelar av textilmaterial.

2. I hela Kombinerade nomenklaturen definieras uttrycket ”gummi” enligt anmärkning 1 till kapitel 40; i detta kapitel utsträcks dess räckvidd i anmärkning 3 a till detta kapitel.

3. I hela Kombinerade nomenklaturen definieras uttrycket ”plast” enligt anmärkning 1 till kapitel 39; i detta kapitel utsträcks dess räckvidd i anmärkning 3 a till detta kapitel.

4. I detta kapitel används den definition av ”läder” som görs i anmärkning 3 b till kapitel 64.

5. ”Textilmaterial” definieras i förklarande anmärkningarna till HS, kapitel 64, allmänna anvisningar, punkterna E och F. Därmed utgörs ”textilmaterial” enligt betydelsen i kapitel 64 av de fibrer, garner, vävnader, filtar, bondade dukar, surrningsgarn, tågvirke m.m. som definieras i kapitel 50–60. När det gäller vävnader enligt kapitel 59 ska anmärkningarna till kapitel 59 tillämpas om inte annat sägs i bestämmelserna i anmärkning 3 a till kapitel 64.