2309 90 20: Andra djurfoderberedningar: Produkter som avses i kompletterande anmärkning 5 till detta kapitel

Se anmärkning 1 till detta kapitel.

Beträffande mjölkprodukter hänvisas till kompletterande anmärkning 4 till detta kapitel.

Halterna av mjölkprodukter, stärkelse, glukos, glukossirap, maltodextrin och maltodextrinsirap, oavsett ursprung, beräknas på den föreliggande produkten.

Följande gäller för stärkelse, glukos och maltodextrin:

• Om det inte tydligt framgår att stärkelse förekommer får en kvalitativ mikroskopisk metod eller ett kvalitativt färgningsprov med jodlösning användas för att kontrollera förekomsten av stärkelse.

• För fastställande av halten av stärkelse, glukos och maltodextrin mäts den sammanlagda mängden glukos. Den sammanlagda mängden glukos definieras som all glukos i ett prov, inklusive både fri glukos som ursprungligen finns i produkten och glukos som genererats genom enzymatisk hydrolys av stärkelse eller maltodextrin i provet, uttryckt som glukos. För fastställandet av sammanlagd mängd glukos ska en modifierad version av den enzymatiska analysmetod som anges i bilagan till kommissionens förordning (EG) nr 121/2008 (EUT L 37, 12.2.2008, s. 3) tillämpas. Modifieringen består i att under beredningen av provet utelämna tvättningen med 40 % etanol och att enbart beräkna resultaten från högupplösande vätskekromatografi (HPLC) för glukosinnehållet (viktprocent, se bilagan till kommissionens förordning (EG) nr 121/2008 (EUT L 37, 12.2.2008, s. 3, punkt 7.1), vilket motsvarar sammanlagd mängd glukos enligt definitionen ovan.

Produkter med sammanlagd mängd glukos på mindre än 0,5 viktprocent bör inte anses innehålla stärkelse, glukos eller maltodextrin.

• Om den sammanlagda mängden glukos är mer än 9 viktprocent, eller om det är känt att provet innehåller mer än 10 viktprocent stärkelse, ska det faktiska stärkelseinnehållet fastställas med tillämpning av den polarimetriska metoden (även kallad Ewers modifierade metod) som beskrivs i bilaga III del K till kommissionens förordning (EG) nr 152/2009 (EUT L 54, 26.2.2009, s. 1).

Om den polarimetriska metoden inte är tillämplig, till exempel på grund av förekomst av betydande mängder av de material som förtecknas nedan, ska den enzymatiska analysmetod som anges i bilagan till kommissionens förordning (EG) nr 121/2008 (EUT L 37, 12.2.2008, s. 3) tillämpas för fastställande av stärkelsehalten.

Följande specifika material är kända för att ge upphov till störningar vid tillämpning av den polarimetriska metoden:

a) (socker)betsprodukter som (socker)betmassa, melass av (socker)betor, melasserad (socker)betmassa, (socker)betvinass, (bet)socker,

b) fruktkött av citrus,

c) linfrön, linfröexpeller, extraherade linfrön,

d) rapsfrön, rapsfröexpeller, extraherade rapsfrön, rapsskal,

e) solrosfrön, extraherade solrosfrön, delvis skalade extraherade solrosfrön,

f) kopraexpeller, extraherad kopra,

g) fruktkött av potatis,

h) vattenfri jäst,

i) inulinrika produkter (t.ex. flingor och mjöl av jordärtskockor),

j) fettgrevar,

k) sojabönsprodukter.

Det bör påpekas att det är användningen av majsstöpvatten som näringssubstrat som orsakar eventuell förekomst av återstoder av döda jäsämnen i produkterna, i halter som vanligtvis inte överstiger 2 %. Dessa ämnen kan lätt upptäckas med mikroskop.

Produkter innehållande återstoder av majsstöpvatten som används i vissa jäsningsprocesser innehåller följande substanser i mycket små mängder: amyloglykosidas, alfaamylas, gummi xantan, mjölksyra, citronsyra, lysin, treonin, tryptofan.

Det bör påpekas att majsstöpvatten i sig innehåller mycket små mängder av vissa av dessa substanser (t.ex. aminosyror) och att halterna endast ökar försumbart vid jäsning.

Produkter med en stärkelse- eller fetthalt som överstiger de gränser som anges i kompletterande anmärkning 5 klassificeras enligt undernr 2309 90 41 eller 2309 90 51 beroende på produktens beskaffenhet.

Återstoder från framställning av majsstärkelse som importeras från USA kontrolleras med avseende på överensstämmelsen med definitionen i enlighet med kommissionen förordning (EG) nr 1375/2007 (EUT L 307, 24.11.2007, s. 5).